Hur står det till?

Jo tack, bra. Själv då? Som ni ser finns jag åter på interwebben (Ja jag vet hur det låter. Visst är det irriterande?) efter påtryckningar från mina vänner. Så fort jag lyckas lägga beslag på en lämplig belysning är det också meningen att dessa sidor ska digna av konst så betydelsefull och viktig att den måste behandlas med självironi för att jag inte ska krossas av dess vikt. Så det så!

Jag bor numera åter i Sundsvall kan jag meddela gamla vänner och bekanta som månne undrar om mossan vuxit sig djup över mina vitnade benknotor på Avabacka. Ett hälsosamt rosa skimmer börjar så sakteliga visa sig på mina alltjämt välstoppade kinder och en ny ljusning skönjes på konsthorisonten.

Till dig arma främling som icke finner mening i livet utan att surfa runt på diverse konstsajter säger jag. Välkommen du olycksbroder! Jag bugar mig djupt och tar av mig min låtsashatt.

Vän eller fiende, tveka ej att ta kontakt om du vill veta något eller bara ondgöra dej över någon obetydlighet. Om inte annat lovar jag MINST att ignorera dina mejl med rask beslutsamhet.

För senaste nytt kolla in min BLOGG, fint värre minsann.